Christian Louboutin har sedan barnsben haft ett minst sagt passionerat förhållande till kvinnoskor. Intresset var så pass hett att det blev sådär med skolgången. Född och uppvuxen i Paris, i traditionella arbetarkvarter, var det inte direkt någon som förväntade sig att Christian skulle bli skolans mönsterelev, och än mindre att han skulle bli alla kvinnliga superstjärnors älskling. Jennifer Lopez har sagt att hon fullständigt avgudar Louboutins sexiga klackar. Stortrivs i de ultrafeminina retromodellerna med kinesisk rödlackad sula, själva Louboutins signum, gör också Nicole Kidman, Cameron Diaz, Gwyneth Paltrow, klassiska Catherine Deneuve och still-going-strong Tina Turner.
Populariteten har förstås inte kommit som en skänk från ovan. Christian började sin utbildning inom glamour och mode på hög nivå genom att helt enkelt tillbringa alldeles för mycket tid (särskilt i förhållande till sin ålder – han var i stort sett bara ett barn) på legendariska nattklubben The Palaze som öppnade 1978. Lusten för skor tog honom sedan till jobb hos föregångarna Charles Jordan och Roger Vivier. I arbetet med en Vivier retrospektiv 1988 fann Christian ett par små juvelbeströdda skor som burits av legenden Marlene Dietrich. Efter det fanns det ingen återvändo. Det blev high-heels forever. Och extrema sådana. Skor som gör fotvalvet till kvinnokroppens sexigaste zon och spänner vader man inte trodde fanns. Som för med sig en svajande gång som får både kvinnor och män att kasta lystna blickar. Skor för femme-fatale kvinnor med smak för det där ”lilla extra”.
Under sin bana har Louboutin designat skor åt Chloé, Diane von Furstenberg, Alexander McQueen, Viktor&Rolf, Jean-Paul Gaultier…för att bara nämna några. En regning Pariseftermiddag träffas vi så äntligen på Louboutins kontor på den lilla bakgatan Jean Jacques Rousseau. Vårt möte har blivit uppskjutet gång på gång på grund av Christians flitiga resande. Samma morgon har han vaknat i Egypten, efter en bröllopsfest som varat i dagarna tre. Christian är solbränd, klädd i en grå kashmirtröja och rosa kavaj, bruna byxor och ljusgrå ökenkängor. Bekvämt och snyggt. Men hur ser han egentligen på det här med att kvinnor kan uppleva det som direkt smärtsamt att gå i högklackat?
Man måste prova sig fram, skons läst måste passa det egna fotvalvet. Jag vet att jag påståtts ha sagt att jag inte sysslar med komfort, men det är mer så att det är ett ord jag inte vill bli associerad med. Bekvämt, det låter så slätstruket, säger Christian och sveper en enkel espresso. – Däremot är jag inte för det här ”ska du vara fin så får du lida pin”. Om en kvinna inte känner sig bekväm i det hon har på sig, då syns det i hennes ansikte, och det ansiktet är aldrig vackert.
Det lilla rummet är fyllt av skokartonger. På hyllor står alla höstens modeller, bottiner med pälsbrämad kant, svarta porriga lackstillettos med röd innersula, lepoardstövlar och skor som lystrar till namn som ”Very Privé” och ”Wherever”. Alla med livsfarligt höga klackar förstås. Christian pratar ivrigt hela tiden, än om dokument från 340 talet efter kristus som egentligen visar att Jesus kanske inte blev förråd av Judas, och än om film. Eftersom Catherine Deneuve är en av Christians fans, så kommer vi också in på filmen ”Belle de Jour” från 1967 i regi av Louis Bunuel som var en äkta skofetischist. Hur är det egentligen, bor det kanske inte en liten skofetischist i Monsieur Louboutin ?
Nej, absolut inte. Men jag har en stor förståelse för fetischism. Helmut Newton till exempel, avgudar jag. Jag tycker hans fotografier av nakna amazonliknande kvinnor, alltid iklädda skor, är helt fantastiska. Helmut beklagade sig en gång för mig, över att mina skor inte fanns när han gjorde sina bilder, för skorna hans modeller bär gör bilderna rätt så daterade. Och det är sant. När jag designar skor tänker jag aldrig på en påklädd kvinna. Mina skor är av det slaget att de klär av, de lämnar dig naken. Men de ger också kraft, det är skor för kvinnor som vet vad de gör, och som inte tänker i begrepp av bekvämt.
Christian tycker att jag så snart jag bara kan bör åka till Berlin för att besöka Helmut Newton stiftelsen. Själv är han sugen på att resa långt, för på de långa flygresorna får han rå sig själv.
Då läser jag, och får äntligen tid till att koncentrera mig på saker och ting.
Som den resenär han är har han förstås varit i Stockholm, flera gånger till och med.
– Jag älskade det. Vilken vacker stad, stadshuset med sin mosaik, biblioteket av Asplund, och hans kyrkogård. Fantastiskt! Men himlen var låg, den nästan snuddade vid husen, det har jag aldrig sett förut. Det var speciellt, säger Christian och lägger det ena benet över det andra så att hans dubbla sockor blottas. Över vita tubsockor bär han ett par grå strumpor. Frusna fötter? Eller kanske bara mjukt och bekvämt?
Mer om Christian Louboutin
Kommentera